Min förlossning
För er som är nyfikna tänkte jag berätta hur förlossingen gick.
Natten mellan söndag 24/10 och måndag 25/10 vaknade jag kl 02.00 för att gå på toa och när jag reste mig upp rann vattnet ner för benen på mig. Jag hann tänka "NEJ jag kissade på mig" innan jag fattade att det var vattnet som gick. Väckte Hampe, vilket tog sin lilla tid eftersom han sover GANSKA djupt! Han blev mega stissig! Jag var fortfarande osäker på om det verkligen var vattnet som gått eftersom jag hört att det bara forsar ur en. Det gjorde det inte på mig, det kom ungefär två dl vatten sen inte mer.
Ringde för säkerhetskull in till förlossningen och jag fick en tid morgonen därpå kl 10 för kontroll.
Jag hade kommit överrens med mamma om att hon också skulle vara med på förlossningen så jag ringde henne och sa att det var nära.
Morgonen därpå gick Hampe och jobbade som vanligt. Tror han var borta en halvtimme innan jag ringde och bad honom komma hem igen.
Kl 10 åkte vi in till sjukhuset för kontroll, pappa körde oss in :)
Fick CTG som kollade hjärtat på bebisen och mina värkar (som var obefintliga vid tillfället).
Eftersom jag inte hade några som helst värkar fick vi åka hem. Ny kontrolltid morgonen därpå igen.
Kände ingenting under dagen men frammåt kvällen började jag få små mini värkar som jag tyckte gjorde ont,lyckligt ovetandes om hur en riktig värk kändes.
När jag tyckte att jag hade ungefär 4 min mellan mina "småvärkar" ringde jag in till förlossningen för att höra vad dom tyckte.
Hon sa att om jag kände att jag kunde gå och lägga mig och sova så skulle jag göra det. Gick och la mig vid 12 och när jag lagt mig blev det bara värre. Kl 01.00 klarade jag inte mer och vi åkte in. Ringde mamma och pappa som körde in och mötte upp oss, Mamma skulle ju vara med och pappa skulle passa Astrid.
Väl inne på sjukhuset fick jag CTG igen och dom kollade hur mycket öppen jag var, 2 cm. Eftersom där fanns rum ledigt fick vi ändå stanna men hon sa att det skulle nog ta sin lilla tid. Så vi kom fram till att mamma skulle åka hem till oss och sova så skulle vi ringa när det var dax.
Vi fick ett rum med varsin säng. Jag hade fortfarande CTG inkopplat.
Vi försökte somna, Hampe lyckades. Jag somnade säkert också mellan värkarna men det kändes som att jag hade värkar hela tiden!
Frammåt tre fyra hade jag så ont att jag inte visste var jag skulle bli av. När värkarna kom trodde jag att jag skulle svimma. Försökte få liv i Hampe men hade inte kraft att skrika så högt, han sover som sagt ganska djupt! :) Han vaknade såklart av mitt kraxande ändå och gav mig vatten och hjälpte mig in på toaletten. Där satt jag och hängde över handikapräcket i säkert en timme.Somnade nog också!
Sen tyckte jag att de fick räcka. Ringde på klockan och en sköterska kom in och sa att allt var som det skulle och att hon skulle komma tillbaka om 15 minuter. 15 minuter blev en halvtimme och efter trekvart ringde jag igen och då kom en annan sköterska. Hon var världens bästa! Vid det här laget hade jag så ont så jag minns inte så mycket. Jag vet att jag bad om att få göra kejsarsnitt och söta sköterskan bara log och höll med mig om allt jag sa. haha Jag visste ju att hon bara gjorde det för att lugna mig och det hjälpte! Hon sa precis det man vill höra!
Hon gav mig lustgas och det är nog det bästa jag varit med om!
Helt plötsligt står en annan kvinna och säger något till mig. Jag minns bara att jag såg hennes läppar röra sig men jag hörde inte vad hon sa. Hon ruskade i mig och frågade om jag förstod vad hon sa. Jag bara skakade på huvudet. " Din bebis vill komma ut nu. Du är helt öppen" Shit redan tänkte jag. Där fick jag nya krafter! Som från ingenstans. kl 05.00 började mina krystvärkar.
Lustgasen höll jag hårt som sören!
Tror jag hade runt tio krystvärkar innan hon kom ut. Så det gick ganska fort! Hann inte ens ringa mamma .
Krystvärkarna gjorde inte lika ont, klart att det gjorde ont som faaan men inte lika mycket som dom vanliga värkarna.
Hampe satt och höll mig i handen hela tiden! Måste varit jobbigare att sitta bredvid o inte kunna göra något, och dessutom behöva lyssna på när jag gallskrek!
Hon kikade ut kl 05.30!Min lilla loppa. Hampe klippte navelsträngen och hon fick ligga på mitt bröst och mysa medans jag blev sydd. Jag gick tydligen sönder lite men det var inget som kändes, som tur är!
Vi låg och mös alla tre hur länge som helst och den känslan man hade inom sig är helt obeskrivlig! Vi var världens lyckligaste föräldrar till den sötaste lilla flickan♥
Natten mellan söndag 24/10 och måndag 25/10 vaknade jag kl 02.00 för att gå på toa och när jag reste mig upp rann vattnet ner för benen på mig. Jag hann tänka "NEJ jag kissade på mig" innan jag fattade att det var vattnet som gick. Väckte Hampe, vilket tog sin lilla tid eftersom han sover GANSKA djupt! Han blev mega stissig! Jag var fortfarande osäker på om det verkligen var vattnet som gått eftersom jag hört att det bara forsar ur en. Det gjorde det inte på mig, det kom ungefär två dl vatten sen inte mer.
Ringde för säkerhetskull in till förlossningen och jag fick en tid morgonen därpå kl 10 för kontroll.
Jag hade kommit överrens med mamma om att hon också skulle vara med på förlossningen så jag ringde henne och sa att det var nära.
Morgonen därpå gick Hampe och jobbade som vanligt. Tror han var borta en halvtimme innan jag ringde och bad honom komma hem igen.
Kl 10 åkte vi in till sjukhuset för kontroll, pappa körde oss in :)
Fick CTG som kollade hjärtat på bebisen och mina värkar (som var obefintliga vid tillfället).
Eftersom jag inte hade några som helst värkar fick vi åka hem. Ny kontrolltid morgonen därpå igen.
Kände ingenting under dagen men frammåt kvällen började jag få små mini värkar som jag tyckte gjorde ont,lyckligt ovetandes om hur en riktig värk kändes.
När jag tyckte att jag hade ungefär 4 min mellan mina "småvärkar" ringde jag in till förlossningen för att höra vad dom tyckte.
Hon sa att om jag kände att jag kunde gå och lägga mig och sova så skulle jag göra det. Gick och la mig vid 12 och när jag lagt mig blev det bara värre. Kl 01.00 klarade jag inte mer och vi åkte in. Ringde mamma och pappa som körde in och mötte upp oss, Mamma skulle ju vara med och pappa skulle passa Astrid.
Väl inne på sjukhuset fick jag CTG igen och dom kollade hur mycket öppen jag var, 2 cm. Eftersom där fanns rum ledigt fick vi ändå stanna men hon sa att det skulle nog ta sin lilla tid. Så vi kom fram till att mamma skulle åka hem till oss och sova så skulle vi ringa när det var dax.
Vi fick ett rum med varsin säng. Jag hade fortfarande CTG inkopplat.
Vi försökte somna, Hampe lyckades. Jag somnade säkert också mellan värkarna men det kändes som att jag hade värkar hela tiden!
Frammåt tre fyra hade jag så ont att jag inte visste var jag skulle bli av. När värkarna kom trodde jag att jag skulle svimma. Försökte få liv i Hampe men hade inte kraft att skrika så högt, han sover som sagt ganska djupt! :) Han vaknade såklart av mitt kraxande ändå och gav mig vatten och hjälpte mig in på toaletten. Där satt jag och hängde över handikapräcket i säkert en timme.Somnade nog också!
Sen tyckte jag att de fick räcka. Ringde på klockan och en sköterska kom in och sa att allt var som det skulle och att hon skulle komma tillbaka om 15 minuter. 15 minuter blev en halvtimme och efter trekvart ringde jag igen och då kom en annan sköterska. Hon var världens bästa! Vid det här laget hade jag så ont så jag minns inte så mycket. Jag vet att jag bad om att få göra kejsarsnitt och söta sköterskan bara log och höll med mig om allt jag sa. haha Jag visste ju att hon bara gjorde det för att lugna mig och det hjälpte! Hon sa precis det man vill höra!
Hon gav mig lustgas och det är nog det bästa jag varit med om!
Helt plötsligt står en annan kvinna och säger något till mig. Jag minns bara att jag såg hennes läppar röra sig men jag hörde inte vad hon sa. Hon ruskade i mig och frågade om jag förstod vad hon sa. Jag bara skakade på huvudet. " Din bebis vill komma ut nu. Du är helt öppen" Shit redan tänkte jag. Där fick jag nya krafter! Som från ingenstans. kl 05.00 började mina krystvärkar.
Lustgasen höll jag hårt som sören!
Tror jag hade runt tio krystvärkar innan hon kom ut. Så det gick ganska fort! Hann inte ens ringa mamma .
Krystvärkarna gjorde inte lika ont, klart att det gjorde ont som faaan men inte lika mycket som dom vanliga värkarna.
Hampe satt och höll mig i handen hela tiden! Måste varit jobbigare att sitta bredvid o inte kunna göra något, och dessutom behöva lyssna på när jag gallskrek!
Hon kikade ut kl 05.30!Min lilla loppa. Hampe klippte navelsträngen och hon fick ligga på mitt bröst och mysa medans jag blev sydd. Jag gick tydligen sönder lite men det var inget som kändes, som tur är!
Vi låg och mös alla tre hur länge som helst och den känslan man hade inom sig är helt obeskrivlig! Vi var världens lyckligaste föräldrar till den sötaste lilla flickan♥
Kommentarer
Postat av: Anonym
Åh den känslan när man får upp dom på bröstet är obeskrivlig <3 All smärta blir som bort blåst..
Postat av: Isabell
Åh den känslan när man får upp dom på bröstet är obeskrivlig <3 All smärta blir som bort blåst..
Postat av: Nina
<3 Du är så duktig!! :)
Postat av: Birger
Dejligt mor og barn billed og et rigtig økologisk måltid,fortsæt med det så Iris kan blive en sund og rask flikka ? med k eller g ? birger
Trackback