Ingen tid att stressa!

Livet rullar på i hundranittio!
Mycket som händer och man vet knappt in eller ut. Men jag litar på ödet som vanligt! Allt har en mening i slutändan.

Iris växer och gror. Hon har blivit en liten människa på riktigt. En som kan prata o hoppa o springa o allt det där. Riktigt häftigt!

Varje dag tackar jag gud för min fina familj. För att jag får lov att vara lycklig och för att jag har det så förbannat bra! Allt annat är en fis i rymden när allt kommer omkring.
Ja, jag tror bannemig att jag är den lyckligaste som går i ett par skor!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0